RAPUNZEL
Det var en gång en man och en hustru, vilka sedan länge förgäves hade önskat sig ett barn. Bredvid deras hus fanns en trädgård med blommor och örter och ingen vågade gå dit in, för den tillhörde en häxa som var fruktad av hela världen. Hustrun fick se en ört i trädgården, som såg så frisk och grön ut. Eftersom hon visste att hon inte kunde få den blev hon sjuk av längtan efter den. För att bota henne tog mannen örten från trädgården men blev ertappad av häxan. Hon tillät mannen att ta med sig så mycket örter han ville, men satte upp ett villkor att mannen måste ge henne det barn, som hustrun föder till världen och mannen samtyckte i sin ångest till allt.
Hustrun blev frisk och fick därefter en dotter. Då infann sig genast trollpackan, gav barnet namnet Rapunzel efter örten och förde med sig det bort. Rapunzel blev instängd i ett högt torn som inte hade någon dörr, bara ett enda fönster högt ovan marken. Var gång häxan ville komma upp till henne sade hon "Rapunzel här jag står, släpp ner ditt långa hår". Rapunzel hade väldigt långt hår, och detta släppte hon ner och med dess hjälp klättrade häxan upp.
Konungens son råkade komma förbi tornet och hörde Rapunzel sjunga och hörde även vad trollpackan sade för att komma upp i tornet. Följande dag fick han Rapunzel att släppa ned håret och klättrade upp. Prinsen friade till henne och hon sade 'ja'. De träffades åter många gånger och planerade att ta henne bort från tornet. Rapunzel försade sig dock så att häxan fick reda på planerna. I sin vrede klippte hon av hennes flätor och förde henne ut i vildmarken, där hon måste leva i stor jämmer och nöd. När prinsen så kom nästa gång blev han överraskad av att se trollpackan som väntade på honom och att Rapunzel var borta. Han blev utom sig av sorg och hoppade ner från tornet. Han överlevde fallet men fick ögonen utstuckna av törnar. Flera år senare fann han Rapunzel. Han förde henne till sitt rike, där hon blev emottagen med glädje.