Kontroversiell fransk klassiker i ny utgåva
Michel kan ingenting om kärlek när han, av plikt till sin far, gifter sig med den milda Marceline. Under smekmånaden i Tunisien blir han mycket sjuk och möter under återhämtningsperioden en ung arabisk pojke, vars skönhet och hälsa han blir trollbunden av. Det blir ett uppvaknande för Michel, både sexuellt och moraliskt, och med insikten kommer en ny sorts frihet. Men han upptäcker att frihet också kan vara en börda.
I Den omoraliske skildrar nobelpristagaren André Gide i Nietszcheansk anda en man som försöker komma underfund med sin egen natur — med att han som man attraheras av andra män, och mer specifikt yngre pojkar. En erfarenhet som Gide hade tampats med under större delen av sitt liv. Romanen är en sedeskildring av en amoralisk hedonism, och har även kritiserats för att utgöra ett rättfärdigande av pedofili.
I översättning av Harald Heyman, med ett nyskrivet förord av Erik Bergqvist, poet och kritiker.
ANDRÉ GIDE [1869–1951] var en fransk författare, född i Paris. Hans uppfostran var strikt religiös och konflikten mellan asketisk protestantism och gränsöverskridande sexuellt utforskande dryftas i flera av hans autofiktiva romaner. Med Den omoraliske [L Immoraliste, 1902] etablerades Gides rykte som en av Frankrikes djärvaste stilister, och romanen räknas som ett litterärt landmärke.
