Ur vinterarkivet är Merethe Lindströms allra mest personliga roman. Hon skildrar ett stilla författarliv på landet utanför Oslo med barn och maken Mats. Det blir en berättelse om en stor, stor kärlek till en bipolär man. Och om en barndom med en far som inte heller var tillräckligt rustad för tillvaron. Men det är framför allt en berättelse om en orubblig lojalitet.
»Du säger att det är en vana, att leva, att vara vid liv, och att du, som andra, tycker det är svårt att bryta. Du föreställer dig att det kommer att betyda obehag, oro, som det gör att bryta vanor. Som att sluta röka, säger du. Eller kanske är det jag som säger det, detta om att röka. Ditt ansikte, trött, gammalt, säger ingenting längre, det bor en mycket äldre människa i dig, en inneboende, en som vandrar omkring och sliter i dina drag, drar i dem, en parasit som tuggar och smälter din mat och inte låter dig behålla tillräckligt mycket näring, girigt slänger åt dig rester, tar mer och mer plats tills du bara bor i en bortglömd del av dig själv, en liten skrubb, ett skjul där ingen kan stanna.«
