I Själv och tillsammans utforskar Tor Wennerberg hur trygga respektive otrygga anknytningserfarenheter påverkar vår identitetsutveckling och vårt sätt att vara i relation till andra, från tidig barndom till vuxen ålder.
Författaren tar oss med till vår evolutionära utvecklingsmiljö på den afrikanska savannen, där en kortvarig separation kunde vara liktydig med en dödsdom för ett litet barn. Han beskriver hur skapandet av anknytningsrelationer är en biologiskt nedärvd överlevnadsstrategi, som också ligger till grund för mentaliseringsförmågans utveckling. Dessutom diskuteras hur kärleksrelationer ofta aktiverar tidigt inlärda relationsmönster som kan försvåra känslomässig öppenhet och intimitet — samtidigt som de också väcker en strävan att överskrida dessa mönster. Vårt sätt att hantera närhet och självständighet ställs här på sin spets: hur kan man komma en annan människa nära utan att förlora sig själv?
