Det här är en bearbetning av min bok Fantombilden från 1995 med underrubriken »Roman Ang. inkommet tips i Palmeutredningen« (Carlssons). Den hade sin uppkomst i att jag själv kallats till förhör av Palmemordets utredare. Det är för den skull inte mitt liv denna roman berättar om även om den rymmer en del personliga upplevelser, inte minst dubbelheten i att oförhappandes dras in i en sådan historisk händelse som mordet på Sveriges statsminister — spänningen men också de paranoiska föreställningar som inblandningen väckte.
Pelles öde blev dock inte mitt. Jag kunde skriva min roman på 1990-talet, med omedelbar start efter förhöret, och nu tjugo år senare revidera den.
Berättelsen är avsevärt förkortad, främst vad gäller de två huvudpersonernas upplevelser av mordet och folkhemmets upplösning — jag fann den tidigare versionen alltför löslig och pratig. (Men har inte helt velat överge Pelles ambition att skapa en »pladdrighetens realism«.) Trots att det efter romanens utgivning utkommit flera utmärkta biografier om Palme fann jag däremot ingen anledning att i väsentliga avseenden ändra synen på Olof Palme och hans betydelse för Sveriges utveckling. Tidens gång har dock förstärkt saknaden efter politiker som likt Palme kunnat sprida hoppfullhet om politikens möjligheter. (Om hans alternativ var realistiska är en annan fråga.) Jag hoppas att mina romanfigurers upplevelser och funderingar kring Palmemordet och 1990-talets omvälvande förändringar av välfärdsstaten ska leda läsaren att själv reflektera över situationen 2016.
Stockholm januari 2016
Hans Lagerberg
